En vård i behov av utveckling

Ibland kan det vara bra att inte vara så snabb

Har funderat en hel del på att Sverige sedan drygt ett år har en IT-strategi för Vård och omsorg. Det är första gången som vi som nation har kommit fram och enat oss om ett dokument som skall beskriva våra framtida insatsområden. Inom vaddå? det är en fråga som tål att fundera kring.

Ser man till rubriken "Nationell IT-strategi för Vård och omsorg" så innebär den att det som vi tagit fram är en Strategi för Informations Teknik inom Hälso och sjukvård i Sverige. Det är i och för sig väldigt bra att vi har denna som en komponenet men det hade varit mycket bättre att vi tagit fram en "Strategi för Vård och omsorg" innan vi började fokusera på de verktyg som skall använda för att realisera denna handlingsplan för Vård och omsorg. Det är ofta detta som gör att projekt som i grunden är verksamhetsfokuserade blir IT projekt som senare inte genererar den önskade nyttan utan mer ses som misslyckanden.

Grundproblemet som jag ser det är att vi återigen fokuserar på verktygen (IT=informationsteknik, är inget annat än ett verktyg) istället för att fokusera på kärnverksamheten som är Vård och omsorg. Kan vi göra detta så kommer troligtvis nyttan med de IT-satsningar (IT=Informationsteknologi) vi gör inom en snar framtid

Kampen kan börja!

Är det inte fantastiskt att innan vi i sjukvårds Sverige anpassat oss till de internationella standarerna som finns så skall vi hitta på något annat.

Jag vet att de standards som idag finns tillämpbara inom VÅrd och Omsorg har en hel del att önska men dem uppfyller en sak och de har dem alla gemensamt, de är en gemensam grund att stå på. Från denna grund kan vi sedan ta dem till en annan nivå, men vi Svenskar måste inse att en standard innebär inte att vi får allt serverat till 100% för att få ta del måste vi också bidraga.

Detta är något som vi i Sverige har varit mycket bra på att göra och därav är vi världsledande inom vissa områden på tjänstesektorn. Men varför kan detta inte fungera inom Hälso och sjukvård?

Själv funderar jag på om det är så att den personliga prestigen och egot är för stort för vissa personer. Vad menar jag med detta? Jo vi har personer inom Hälso och Sjukvård som har varit i framkant och präglat utvecklingen inom området. De har nu av naturliga skäl inte samma förmåga att hänga med och andra har hunnit ikapp (mkt med hjälp av internet och communities). Detta gör att de kan känna sig hotade och inte accepterar den utveckling som sker och då infinner sig ett motsatsförhållande i stället.

För att nu bli oerhört konkret så vill jag exemplifiera med att resonera lite kring HL7 och dess progress inom Sverige. Det finns nu ett svensk förening för HL7 som ingår i den globala, denna föreningen försöker att påverka och bidraga till utveckligen av HL7 såvöl internbationellt som natioenllt. HL7 har som företeelse inte funnits länge inom Sverige och vi har inte många system som är baserade på HL7. Detta håller på att ändras och många landsting håller nu på att se hur vi kan införa och se framtiden an med hjälp av att använda oss av HL7. Detta är ett oerhört resurs krävande arbete som kräver fokus och omtag för som tidigare är standarderna inte perfekta i sig utan de måste anpassas och utvecklas. Nu detta sagt och det börjar ta fart inom Sverige med HL7 arbetet, vad händer då?????? Jo då börjar personer tittat på något helt annat och föra fram det som lösningen på alla problem som finns. Vad skulle då detta kunna vara Jo arketyper.

Detta är ett typexempel på att innan vi ens hunnit att sätta ned fötterna med den omställning som införandet av HL7 har givit , då skall vi börja tänka på arketyper och återigen starta från ruta 1.

Kan det vara så att det finns personer som inte förstår eller kan sätta sig in i HL7 och inte vill att det skall få fäste, nu för fram arketyper. Dessutom förs det fram med argument som att det är mer i enlighet med den europeiska standardiseringen. Om detta är argumentet undrar hur man hanterar det globala perspektivet och varför skulle inte HL7 och CEN:s samarbete fungera som det tidigare gjort när man utvecklade ifrån GPIC till HL7

Fantastiskt vad vården är unik

Sitter mer eller mindre varje dag och funderar på vad det är som gör Vården så unik och varje dag kommer jag fram till samma sak:

Det som är unikt är att vi aldrig vill använda oss av det andra branscher har arbetat fram utan vi skall alltid själv uppfinna hjulet. Och bäst är om vi själva kan utveckla systemen också.

Ser vi tillbaka på den största problematik vi har inom vården idag så landar frågan alltid ned på en gemensam beståndsdel nämligen informationen och alla de kringliggande frågor till detta ämne. Är det inte tillgång till den så är det vilka som inte skall ha tillgång. Vad är det egentligen Vården i Sverige idag vill åstakomma? Vi pratar ständigt om nationella projekt hit och dit, men när skall vi få informationsutbyte lokalt, det skulle vara en bra start. Inte för att det skulle vara enklare men för här kan vi få en direkt nytta, dvs en patientnytta. Det är mer troligt att en patient vandrar omkring i vården lokalt och  regionalt än nationellt utom då i vissa undanstagsfall.

Nej, skall vården utvecklas så måste vi nog börja titta på vilka andra erfarenheter som andra branscher har tagit till vara på deras resa in i vårat informationssamhälle. Här tror jag det mycket tid att sprara och tid är pengar, detta tillsammans med den personalbrist inom vissa yrkeskategorier som vi dras med skulle kunna få lite fart på utvecklingen inom vården (och då menar jag inte den medicinska för den har hyfsad fart).

Dock måste vi vara väldigt tydliga med att när vi utvecklar så innebär det defacto också en avveckling för vi kan inte leva i två parallella "system" och samtidigt vara effektiva och ha en hög kvalitet. Detta tror jag är vården största problem, vi vill inte avveckla fungerande, trygga system för något som vi inte vet vad det kommer ge vid handen.

Jag tror vi måste inse att planera för förändring är att planera för framtiden